Hej.

Nu var det ett tag sen jag var här och bloggade, det beror på att jag varit helt slut denna veckan. Det var första veckan som jag var på gruppen med Arbetsförmedlingen, den här arbetslivsutvecklingen man ska eller får gå om man vill, när man blivit utförsäkrad från sjukförsäkringen.

Jag upptäckte den här veckan att jag går omkring och tror att jag är  friskare än jag faktiskt är.

Ja det är faktiskt så, men misströsta inte gott folk jag ska nog säkert kunna gå ut i arbete och inte belasta samhället alltförmycket, kan jag klara några procent så är jag glad kanske 50% det vore en lycka för mig.

Nu ska jag berätta vad jag gjort i veckan, måndag minsta möjliga hade så förbaskat mycket värk både i rygg, ben och händer. Jag sov bort mycket av dagen tillsammans med mediciner.

tisdag var det då dags att vara på Arbetsförmedlingen kl 10,00, det var inte så många där sjukbortfall och insnöade människor.

Vi som var där fick intervjua varandra och sedan berätta, presentera i gruppen.

Vi fick också göra ett grupparbete för att tala om vad vi förväntade oss utav denna "kurs".

Vi blev även bjudna på en kopp kaffe, men det var den enda gången eftersom det inte finns pengar till kaffe, vi beslöt att ta med ett paket kaffe, det kan vara trevligt att få¨en kopp kaffe tillsammans när vi ändå är där.

onsdag kl 10 igen, vi pratade om vad vi ska leva på efter denna tre månaders period, jag ser att ingen av oss är speciellt arbetsför just nu iaf.

Vi fick också en hemläxa där vi ska tala om på en "karta" var vi befinner oss i vår situation eller i vårat liv.

Det är många funderingar om vad som ska hända med oss, om vår ekonomiska framtid, inget arbete för vissa ingen av oss kan gå ut o arbeta nu.

Vi får veta att vi inte ska tänka på det nu, utan vi ska ta en dag i taget. Hur lätt är det självklart måste vi ha en trygghet oroliga är det naturligtvis så att vi är. Hur vi än mår måste vi alla ha tak över huvudet och mat i magen, men hur ska vi få det, klart att vi oroar oss och tänker på det. Eller???

Jag kom hem i tisdags och gick ut med vår hund på en kort promenad.

Jag lagade en enkel middag till min man och vår yngsta dotter som fortfarande bor hemma. Efter att vi ätit kl 17,00 la jag mig på soffan framför tv,n och somnade pronto, ja lite värkmedicin hade jag naturligtvis fått i mig.

Vaknade vid 23,00 för att gå in o lägga mig i sängen och fortsätta att sova.

Onsdag morgon ringer klockan jag masar mig upp, jag är stel och mycket orörlig på morgonen så jag behöver ca tre timmar på mig för att komma igång igen efter en natt.

Åter på grupp på arbetsförmedlingen, hem ut med hunden, laga middag värktabletter och la mig på sängen för att vila, vaknade kl 24,00 för att lägga mig under täcket sov till morgonen, upp iväg på en magnetröntgen kom hem efter två timmar.

La mig på soffan somnade i fyra timmar, ut med hunden laga mat sova igen.

Nu är det lördag och jag känner att jag kommit ikapp , jag är som vanligt .

Det känns lite oroväckande att det är såhär jag som verkligen trodde att jag var redo att arbeta 50%, men det verkar som att jag återigen ska lugna ner mig lite jag måste börja mycket försiktigt.

En annan sak som också stressar mig är att min arbetsgivare nu ligger på, de vill ha handlingsplaner från AF,  men när det var min Ag,s uppgift att ordna med rehabilitering hände precis INGENTING utan att JAG tjatade som F-N och då var det ändå problem att ordna, det var möten som sköts på framtiden osv, osv, nu när det är en annan instans ansvar då är det tydligen väldigt viktigt att detb ska gå undan. VAD SÄGER MAN, jag hoppas att jag bara kan börja på min tjänst igen så är alla problem ur världen.

I dag vad händer jo diskmaskinen säckar, min man försöker hitta felet men , nej. Det blir att åka och inhandla en ny maskin. Diska är ett smärre H-v för ryggen stå still smöböjd över disk...grrrr...

Ja nu har jag en alldeles ny fin stålborstad 5 programs maskin installerad i köket, nu måste jag sluta röka för detta har vi egentligen inte råd med.

Jag är också lite glad för vårat ena barnbarn är hos oss i dag och i natt, han är så himla förtjusande, glad och glad, skrattar och springer runt och busar. Här kommer lite bilder från kvällen.

Det är tur att vi har våra barn och barnbarn, detta är lille Milton 10 månader som lärt sig gå för ca en vecka sedan men nu springer han för fullt.

Nu ska jag lägga mig, godnatt alla.  

Hejsan.

Alla ska få högre ersättning när de blivit utförsäkrade från sjukförsäkringen sas det i december 2009.

Nu är det februari 2010 och det vi kan konstatera är att alla inte alls fått högre ersättning, egentligen varför ska vi som är sjukskrivna och inte arbetsföra ha högre ersättning vi är inte mer arbetsföra nu.

En annan sak man  kan ifrågasätta, jag har läkarintyg på att jag inte är arbetsför utan sjuk, det har jag som vanligt skickat in till min arbetsgivare men nu plötsligt ska jag ta tjänstledigt för att kunna delta i arbetslivsorientering hos Arbetsförmedlingen.

Jag ifrågasätter VARFÖR?

Jag är inte arbetsför och har ett giltigt läkarintyg men nu säger man att det saknas intyg att det är ett glapp i perioden, hur blev det så!?

Är läkarens intyg inte intygande längre, kan även tillägga att andra på samma företag som även de ska  delta i denna arbetslivsorientering hos AF inte behöver ta tjänstledigt utan där är det läkarintyget som gäller, jag har inte ifrågasatt detta hos min arbetsgivare ännu, det blir en senare fråga.

Nu har jag både lämnat läkarintyg och tagit tjänstledigt tom 2/4-2010.

Jag förstår inte riktigt systemet, men tids  nog kommer jag att få ett svar.

Dessutom tickar mina A-kassedagar trots att jag inte är arbetslös.

Ett råd bli för h-v inte långtidssjuk.

Tack för idag.

Hej igen.

Nu har jag fått min kallelse till grupp på arbetsförmedlingen, ca 2 tim per gång två dagar i veckan då vi ska fokusera på framtiden.

Det här ser jag verkligen fram emot, det ska bli jätte intressant och se vad vi ska göra och hur man tänkt sig vår framtid vi sjukskrivna som blivit utförsäkrade.

Jag är kallad till en grupp nu på tisdag om ca 14 personer där vi ska fokusera på framtiden, det ska bli otroligt kul att se vad det är vi ska fokusera på i framtiden.

Det måste väl ändå vara så att alla sedan ska bedömas individuellt efter sin egen förmåga och sjukdomshistoria.

Det kan inte vara lätt för dessa handläggare. Undrar om de fått någon utbildning i sjukdomar, hur ska de annars kunna veta vad som är vad, en saa till mig ja men varför äter du inte den medicinen också jämt? Jo, därför att alla mina mediciner som är mycket starka blir jag trött av, kanske vill jag vara lite klar i huvet.

En annan aspekt, bilkörning med dessa mediciner när man är som i ett vacum???

Hejsvejs på återhörande.

Hej, hej.

Nu har jag inte varit här på några dagar, jag harv inte hunnit så kan det vara ibland.

Det var massor utav snö som föll eller kanske virvlade ner, det var faktiskt snöstorm som utlovats.

Vi hade det bra här hemma gick ingen somhelst nöd på oss inte, ärligt så tycker jag att det var ganska mysigt.

I dag fick vi dock skotta fram bilarna trots att vi bor i stan, brukar ju vara värre ute på landet så jag kan tänka mig att det finns de som har haft det värre och kanske inte håller med mig i min mysfaktor.

i gårkväll när vår lilla hund skulle ut på sista kissrundan så var han inte speciellt förtjust, han vägrade att ens förflytta sig om inte ngn gick framför så att det blev spår, han kissade men sen skulle han bara in. Så mer kissrunda än det blev det inte faktiskt.

Vi hade den ena dottern med familj hemma, de kom förbi i fredags och skulle fika lite innan Crippe skulle till jobbet, de är fortfarande kvar.

Dem har en liten son Milton som är 10 månader och morfar sa NEJ, till att ta ut honom i lördags kväll i snöstormen, det var isande kalla vindar så att det verkligen värkte i kinderna.

Ja, de kom som sagt i fredags bestämde sig för att vara kvar då eftersom lilleman somnat i den resesäng vi har till  barnbarnen  när de kommer hem, Pernilla och Carro ville ut en runda och Crippe slutade jätte sent, alltså sov mor, far och son kvar.

Vi har haft en jätte mysig helg och nu ska nog mormor städa upp leksaker som vår lilla gullunge strött omkring sig, han har i dagarna lärt sig att gå och här hos oss har en mycket större ytor att öva på, så ja man kan kanske kalla det för att han har haft röj, kul...

I lördags kom Virre hem med sin son, Theo. De är nästan lika gamla skiljer tre månader, jag tror att de kommer att få mycket skoj ihop.

Visst är de härliga de små juvelerna.

Här kommer lite bilder på all snö oxå, det är så mysigt på vintern ska det vara vinter.   De här vuxencyklarna står i cykelstället utanför hos oss.     

Det ser inte mycket ut på fotot, men det ÄR mycket.

Hej alla.

I dag är en ny dag,  i går var det mycket.

Först var jag på Arbetsförmedlingen och träffade en handläggare, hon är trevlig och är till för mig som individ.

Vi pratade lite om det hon antecknat sist och hon fick lite papper av mig angående min sjukdomshistoria.

Vi pratade om att förmodligen ska jag gå i gruppen med start nästa vecka där vi ska fokusera på framtiden, hon undrade vad jag ville arbeta med och vad jag tror att jag ska klara samt att det inte kan bli tal om någon heltid längre för min del, vilket vi är helt överens om.

Men, vad kan jag tänka mig. Det kan ju vara så att jag kan få en utbildning av dem alltså till något som jag tror mig klara av, dessutom kunde de hjöälpa till med en arbetsträningsplats vilket är bra därför att jag inte vet vad jag kan klara och heller inte i vilken omfattning.

Min inställning är oftast att "något måste jag kunna klara" bara det är flexibelt med sittande och stående samt att jag kan röra mig då det behövs och gå ifrån när jag känner att det är dags för avslappning. Även ta de micropauser som jag måste ta, men är så himla usel på det,  sitter liksom inte i ryggmärgen och i min natur fungerar jag så att man ska sköta sina arbetsuppgifter och jobba på för att bli klar, inte vara lat.

Ja, jag vet det var precis allt detta jag fick lära mig på smärtrehab att jag ska lyssna på kroppen för att inte få smärttoppar och ta det lite lugnare, inte göra klart allt på samma dag, det får delas upp ingen världskatastrof om det blir klart en annan dag huvudsaken att jag mår så bra jag kan med mina besvär.

Jag jobbar stenhårt på detta helatiden i min vardag, lära mig att säga nej ingår också i den processen.

Iallafall så är de inga idioter på Arbetsförmedlingen som tagit över från Försäkringskassan, men de har ett tufft arbete framför sig. Med alla vi som blir överförda dit  när våra sjukdagar tagit slut hos Försäkringskassan.

Nu ska jag ta och gå ut i snöovädret, min lilla hund vill säkert ut på en promenad nu.

Hejsvejs.

Hej allesammans.

I dag ska jag på ett besök hos en handläggare på arbetsförmedlingen, inget ont om arbetsförmedlingen.

Det känns dock lite konstigt att jag som är sjukskriven men utförsäkrad och har en fast anställning på 100%, ska gå hos arbetsförmedlingen för att de handläggarna där ska avgöra, bedöma hur mycket jag eventuellt klarar av att arbeta och med vad!?

Vad har de för medicinskutbildning för att kunna bedöma detta undrar jag då, jag ska fråga min handläggare idag hur hon ser på saken alltså vad och hur hon bedömer det!?

Är det inte lite underligt, jag har arbetstränat på min arbetsplats, jag har även arbetsprövat där. Jag har också tjatat och tjafsat till mig att en tredje gång få  arbetsträna med andra arbetsuppgifter, sådana arbetsuppgifter som man i diverse utredningar kommit fram till kanske eventuellt vara funktionella för mig.

När jag äntligen fick prova dessa andra arbetsuppgifter var det bara 1 1/2 månad kvar av min förlängda tid jag fick ta del av sjukförsäkringen och tack vare det sa min arbetsgivare nej till fortsatt arbetsträning med de nya arbetsuppgifterna eftersom citat " Vi har skapat dessa arbetsuppgifter till dig".

Det kan jag inte riktigt hålla med om då dessa arbetsuppgifter som jag utförde innebar arbetsbördslättnad för andra personer i företaget och de verkade glada för att de fick hjälp av mig.

Kan det vara ovilja till omplacering kanske?

Det ska även nämnas tycker jag att återgå till mina gamla arbetsuppgifter är uteslutet vilket vi är rörande överens om alla inblandade, jag, arbetsgivare, läkare samt försäkringskassan.

Ska jag säga upp mig kanske, för att förlora både arbete och möjlighet till hjälp via en försäkring som träder i kraft , en försäkrin som min arbetsgivare i flera år har betalat för mig.

Jag tycker och känner att detta är jobbigt, mycket psykiskt påfrestande dessutom. Jag vet inte varken ut eller in längre, hur jag ska göra?!

Jag har varit sjukskriven i så många år nu pga problem rent fysiskt med kroppen som jag fått pga av min glädje att arbeta och uppnå mål som satts av företaget. Samtidigt som jag inte gett mig tillåtelse att lyssna på kroppen utan kört på!

Ja, jag får se vad som händer som sagt ska få träffa en handläggare idag. Vad händer sen efter de tre månader som man ska ingå i arbetslivsorienteringen hos arbetsförmedlingen?

Jag har varit där en gång sedan i januari  på inskrivning kan man kalla det för och ev i slutet på februari ska jag få gå i en grupp där vi ska se framåt, det är det jag vet just nu.

Återkommer i saken då jag vet mer, man ska se allt ljust, det blir kanske jätte bra det här.

See you, kram katta.

Hej och godmorgon.

Nu börjar väl de flesta att vara vakna själv hade jag en sån dålig natt efter iaf tre bra nätter, det är förövrigt lyx att ha tre bra nätter på rad.

Jag vaknade först vid 02,30 var uppe o drack lite vatten la mig somnade efter en stund för att vakna ganska exakt en timma senare.

Jag var uppe en stund tog värkmedicin och la mig igen, vid 04,30 gav jag upp.

Jag gick upp fixade matlådor åt mina arbetare man och yngsta dotter, satte igång och bakade matbröd.

Ett grovt bröd med många olika mjölsorter sen ska det vara två timmar i ugnen på 175 grader, ett supergott bröd kan verkligen rekommendera.

Jag fick det här receptet av en av de som gick smärtrehab samtidigt som jag, så gullig människa.

Tänk att vi med kronisk smärta är ganska lika tycker jag, så tillvida att vi alltid har farit fram i 290 blås och gjort det mesta själva, klart som korvspad egentligen, att man inte kan hålla hela livet då.

Nä, man borde tänkt sig lite för men det e lätt att vara efterklok.

Är det kanske så att väldigt många människor har diverse värk, led problem som ligger latent och sen när vi inte lyssnat på kroppens egna signaler så utvecklas dessa olika åkommor som visar sig med värk, värk och värk, ja vad vet jag.

Jag är glad att jag har min nya hobby scrapbooking och cardmaking, altra saker är kul också.

Det är för mig avkopplande och inspirerande jag uppslukas och tiden rinner iväg, det är härligt.

Jag håller nu på att öva, öva på att göra det roliga först och sen om jag klarar av det ta det som jag kallar "måsten" de saker som varit så himla självklara hela livet som man bara gjort i farten liksom. Handla, laga mat, städa, mm,mm.

Nu luktar det härligt från köket, matbrödet börjar nog bli klart, då ska det bli frukost men inget mer kaffe tror jag, har redan hunnit med 8 koppar, alldeles själv.

Sen efter det blir det ut en sväng med lilla golvmoppen och lite senare ska han badas, om jag orkar det.

Jag ska lämna in min bil i dag på verkstan, jag har nämligen blivit påbackad. Det ser inte så mycket ut men ack vad jag bedrog mig.

När jag kom hem och mannen tittade på bilen så visar det sig att bakre passagerardörren fått sig en konstig smäll, dörren har åkt uppåt och utåt i överkant inte konstigt att det lät så högt när jag körde hem från den lilla krocken.

Somturär har jag helförsäkrat vilket borde betyda att jag kan plocka ut en hyrbil, annars kommer jag ingenstans under tiden min bil är på verkstan, jag håller tummarna ska ta och ringa mitt försäkringsbolag och se vad de säger.

Fortsättning följer.

Ha det gott i det fina vädret. Kramar Katta.

Halloj.

Nu har vi varit på födelsedags fika hos Phöörna som fyllde år i torsdags men va sjuk då stackarn.

Det var jätte trevligt, synd bara att vi inte fick träffa farmor för det var ett tag sen sist nu det går nya tåg.

Jag hade gjort ett litet födelsedagskort till vår lilla dotter, blev ganska nöjd själv faktiskt, för engångsskull.

Så här blev det.

Jag väckte vår yngsta dotter i morse med en liten valentine överraskning, hon blev riktigt glad.

Framsidan överst och detta är baksidan. Hon tycker att jag överdekorerar emellanåt så därför höll jag inne lite på hennes lilla godis ask/påse.

Nu ska jag pyssla färdigt med dagens middag och sen blir det eventuellt ett litet alster till idag.

På återhörande, ha det gott.