Hej.

Nu var det ett tag sen jag var här och bloggade, det beror på att jag varit helt slut denna veckan. Det var första veckan som jag var på gruppen med Arbetsförmedlingen, den här arbetslivsutvecklingen man ska eller får gå om man vill, när man blivit utförsäkrad från sjukförsäkringen.

Jag upptäckte den här veckan att jag går omkring och tror att jag är  friskare än jag faktiskt är.

Ja det är faktiskt så, men misströsta inte gott folk jag ska nog säkert kunna gå ut i arbete och inte belasta samhället alltförmycket, kan jag klara några procent så är jag glad kanske 50% det vore en lycka för mig.

Nu ska jag berätta vad jag gjort i veckan, måndag minsta möjliga hade så förbaskat mycket värk både i rygg, ben och händer. Jag sov bort mycket av dagen tillsammans med mediciner.

tisdag var det då dags att vara på Arbetsförmedlingen kl 10,00, det var inte så många där sjukbortfall och insnöade människor.

Vi som var där fick intervjua varandra och sedan berätta, presentera i gruppen.

Vi fick också göra ett grupparbete för att tala om vad vi förväntade oss utav denna "kurs".

Vi blev även bjudna på en kopp kaffe, men det var den enda gången eftersom det inte finns pengar till kaffe, vi beslöt att ta med ett paket kaffe, det kan vara trevligt att få¨en kopp kaffe tillsammans när vi ändå är där.

onsdag kl 10 igen, vi pratade om vad vi ska leva på efter denna tre månaders period, jag ser att ingen av oss är speciellt arbetsför just nu iaf.

Vi fick också en hemläxa där vi ska tala om på en "karta" var vi befinner oss i vår situation eller i vårat liv.

Det är många funderingar om vad som ska hända med oss, om vår ekonomiska framtid, inget arbete för vissa ingen av oss kan gå ut o arbeta nu.

Vi får veta att vi inte ska tänka på det nu, utan vi ska ta en dag i taget. Hur lätt är det självklart måste vi ha en trygghet oroliga är det naturligtvis så att vi är. Hur vi än mår måste vi alla ha tak över huvudet och mat i magen, men hur ska vi få det, klart att vi oroar oss och tänker på det. Eller???

Jag kom hem i tisdags och gick ut med vår hund på en kort promenad.

Jag lagade en enkel middag till min man och vår yngsta dotter som fortfarande bor hemma. Efter att vi ätit kl 17,00 la jag mig på soffan framför tv,n och somnade pronto, ja lite värkmedicin hade jag naturligtvis fått i mig.

Vaknade vid 23,00 för att gå in o lägga mig i sängen och fortsätta att sova.

Onsdag morgon ringer klockan jag masar mig upp, jag är stel och mycket orörlig på morgonen så jag behöver ca tre timmar på mig för att komma igång igen efter en natt.

Åter på grupp på arbetsförmedlingen, hem ut med hunden, laga middag värktabletter och la mig på sängen för att vila, vaknade kl 24,00 för att lägga mig under täcket sov till morgonen, upp iväg på en magnetröntgen kom hem efter två timmar.

La mig på soffan somnade i fyra timmar, ut med hunden laga mat sova igen.

Nu är det lördag och jag känner att jag kommit ikapp , jag är som vanligt .

Det känns lite oroväckande att det är såhär jag som verkligen trodde att jag var redo att arbeta 50%, men det verkar som att jag återigen ska lugna ner mig lite jag måste börja mycket försiktigt.

En annan sak som också stressar mig är att min arbetsgivare nu ligger på, de vill ha handlingsplaner från AF,  men när det var min Ag,s uppgift att ordna med rehabilitering hände precis INGENTING utan att JAG tjatade som F-N och då var det ändå problem att ordna, det var möten som sköts på framtiden osv, osv, nu när det är en annan instans ansvar då är det tydligen väldigt viktigt att detb ska gå undan. VAD SÄGER MAN, jag hoppas att jag bara kan börja på min tjänst igen så är alla problem ur världen.

I dag vad händer jo diskmaskinen säckar, min man försöker hitta felet men , nej. Det blir att åka och inhandla en ny maskin. Diska är ett smärre H-v för ryggen stå still smöböjd över disk...grrrr...

Ja nu har jag en alldeles ny fin stålborstad 5 programs maskin installerad i köket, nu måste jag sluta röka för detta har vi egentligen inte råd med.

Jag är också lite glad för vårat ena barnbarn är hos oss i dag och i natt, han är så himla förtjusande, glad och glad, skrattar och springer runt och busar. Här kommer lite bilder från kvällen.

Det är tur att vi har våra barn och barnbarn, detta är lille Milton 10 månader som lärt sig gå för ca en vecka sedan men nu springer han för fullt.

Nu ska jag lägga mig, godnatt alla.